Många har också frågat mig om det gör ont efteråt. Alla reagerar säkert olika och sedan beror det ju på vilket ställe det är som man man har piercat sig på också. Men från egen erfarenhet kan jag säga att jag inte kände någonting allas konstigt efteråt. Visst känns det lite annorlunda och visst känner du att du har ett främmande föremål i din kropp som du inte har haft tidigare och så men detta är inget som gör ont. Det är bara en annorlunda känsla men den går över också ganska fort eftersom kroppen vänjer sig snabbt. Det gäller bara att man är noga med att sköta om sin piercing direkt efter så att det inte blir några infektioner och så för det kan göra ont. Men så länge som du följer de råd som du får efter att du har piercat dig så ska det inte vara några problem.

Jag har inte bara en gång fått frågan om det gör ont att pierca sig och jag vill verkligen säga att det inte gör det. I alla fall hade inte jag ont när jag piercade mig. Detta kan naturligtvis bero på att jag kanske har en ganska hög smärttröskel men jag vet inte. De flesta som piercar sig säger att det inte gör ont. Den enda piercingen som verkligen gör ont enligt det jag har hört gör väldigt ont är att pierca sig i bröstvårtan. Jag har själv inte gjort det så jag kan tyvärr inte uttala mig personligen om hur ont det gör eller inte men det är vad jag har hört. De piercingarna jag har gjort gjorde inte ont. Visst känns det men det går så fort så man hinner knappt reagera för det är färdigt innan du ens hinner reagera. Så ni som funderar på det har verkligen inget att oroa er för.

Piercingar är ju idag ganska vanligt förekommande i Sverige men så är det inte i alla länder. I många länder har folk aldrig sett piercingar och jag har fått väldigt många olika reaktioner på mina piercingar när jag har varit ute och rest. Jag reser en hel del och på den tiden då jag hade piercingar i ansiktet så gick det inte direkt att gömma de och på vissa platser i vissa länder så kunde folk bara stirra och en del frågar ibland vad det är och om det gör ont samt varför jag har det. Men ibland så reagerar folk inte alls. Men det är sådant som man får vara beredd på precis som om man har tatueringar eller någon annan form av kroppsssmyckning. Mig stör det inte om folk tittar men jag vet att vissa kan tycka att det är jobbigt men som sagt man får vara beredd på det när man väl bestämmer sig för att pierca sig på ett ställe som är synligt.

Attityden till piercingar blir allt lättare just nu eller hur man ska uttrycka det. För femton år sedan då jag gjorde min första piercing så var det ganska många som tyckte att det var konstigt och fult och framför allt väldigt ovanligt. På den tiden var det inte alls vanligt med piercingar och det var inte många som hade det så det var egentligen inte så konstigt att de flesta inte tyckte om det för så det men det mesta som är nytt. Att man i första hand tycker att det är konstigt men sedan efter ett tag så vänjer man sig och det är just det som har hänt med piercingar nu. Att folk har vant sig och när man väl gör det så tycker man inte att det är så konstigt heller. Nu är det ju så pass vanligt med piercingar att man i princip kan säga att var eller varannan har det.

Blir det någon ny piercing inom den snaraste framtiden? Det är ganska svårt att svara på. Man kan aldrig säga aldrig. Men så som det känns just nu så har jag i alla fall inga planer på att göra någon ny piercing men det kanske kommer. Kanske inte imorgon men vem vet vad som händer om en månad eller så. Jag kanske kommer på något nytt snart. Jag är väldigt spontan när det kommer till sådana här saker så det är mycket möjligt att jag får ett infall och kommer på något nytt. Kanske kommer det att bli i tungan eller så. Det har jag tänt på förut någon gång tidigare men jag har tvekat på grund av att man kan bli rätt svullen i tungan efter att man har gjort det samt att man kanske måste äta enbart flytande föda i några dagar. Men vem vet, jag kanske gör det i alla fall.

Nu var det ju drygt femton år sedan jag gjorde min första piercing, alltså väldigt länge sedan. Och numera har jag tagit bort både den piercingen som jag hade i näsan samt den som jag hade i överläppen men det som jag har i naveln den har jag fortfarande kvar. Jag tog bort både piercingarna som jag hade i ansiktet ganska snart efter att jag hade gjort dem och det tror jag beror på att man tröttnar på att ständigt se dem. Det som sitter i ansiktet ser du ju hela tiden men har du en piercing däremot på något annat ställe på kroppen så som till exempel i naveln så tröttnar du inte på det lika fort eftersom du inte ser det varje dag. Naturligtvis ser du det men det är inte lika påtagligt som om du har det i ansiktet. Och ibland så saknar jag mina piercingar som jag hade i ansiktet men jag vet att jag tröttnar på de fort så nu tror jag inte att det blir några nya på ett tag.

Efter den andra piercingen var det då dags för ännu en ny. Nu var jag inte lika säker på var det skulle vara placerat på kroppen men jag visste att jag ville ha en till. Nu var jag vuxen så nu hade inte mina föräldrar någon att göra med det längre så jag fick bestämma helt själv och de reagerade inte ens när jag sade att jag skulle pierca mig en gång till. Efter ett tag kom jag på var jag ville ha den nya piercingen. Den skulle sitta på sidan av överläppen. Den här gången var jag ganska nervös innan jag skulle göra det eftersom det var ett tag sedan jag gjorde det sist men jag hade ingen anledning att vara nervös alls för det kändes knappt. Det går så fort att göra det och man känner det inte alls. Jag var väldigt nöjd med den här piercingen.

Strax efter den första piercingen som jag gjorde så dröjde det inte så lång tid tills jag ville ha en ny. Jag tittade på en massa bilder och ja, jag var säker. Jag ville verkligen göra en ny piercing och det skulle vara i naveln. Men nu var mina föräldrar verkligen inte glada. De fanns inte en chans att jag skulle få göra något sådant för de. Jag var bara femton och mina föräldrar tyckte att jag var alldeles för ung för något sådant. Men jag tjatade och tjatade men den här gången gav det inget resultat. De bara vägrade ge med sig. Så detta slutade med att jag gjorde det i smyg och sedan försökte jag gömma det så gott det går men efter ett tag kunde jag inte hålla det hemligt längre och var tvungen att berätta det för mina föräldrar. De blev verkligen inte glada men de kom över det.

Jag satt och försökte minnas den första gången jag såg eller hörde talas om piercingar. Men tyvärr kan jag inte minnas det exakta tillfället när det var eller hur det såg ut eller någonting. Jag vet bara att jag blev förälskad i det direkt när jag såg det. Jag ville pierca mig direkt. Det som var populärt då var att pierca sig i näsan och jag ville verkligen göra det. Men jag var väldigt ung då. Kanske fjorton eller något sådant och när jag berättade för mina föräldrar så var det inte direkt populärt. De ville verkligen inte att jag skulle göra det och det visste jag men jag ville så gärna ha en piercing och jag tjatade och tjatade tills jag fick min vilja igenom. Och gissa om jag blev glad. Jag var verkligen så nöjd även om jag var väldigt nervös när jag precis skulle göra det men det var inte så farligt och jag blev mycket nöjd med resultatet.

Jag tror i och för sig att de flesta vet vad en piercing är men för säkerhets skull för att inte utesluta någon så tänker jag här förklara vad det är. En piercing är en kroppssmyckning i form av ett ”örhänge” någonstans på kroppen. Från början vad jag vet så var det kanske allra vanligaste att man hade det i näsan, i alla fall då jag först fick upp ögon för det men numera så finns det inte få kroppsdelar so m man inte kan pierca. När man tar hål i öronen så gör man man det men en ”pistol” men när man piercar sig så gör man det med en nål. Inte vilken nål som helst men fler att förklara det enkelt så kan man säga att den är betydligt tjockare än det som finns i ”pistolen” som man tar hål i öronen med. Hållet när man piercar sig blir alltså större kan man säga.